Historien om Imatra Water

Etablering

De första stadierna

Imatra, som började sin självständiga existens som stad den 1.1.1948 januari XNUMX, var en av de största städerna i vårt land. Vattenförsörjningen i området i Nuore Imatra township var nästan helt oorganiserad. Nästan som sitt första beslut fattade kommunfullmäktige beslut om utformningen av vattenförsörjningssystemet.

I maj 1948 beslutade kommunfullmäktige i Imatra att beställa en plan för ett vattenförsörjningssystem som skulle täcka hela området i Imatras kommunkommun. Det beslutades att beställa planen från General Engineering Office i Helsingfors.

Yleinen Insinööritoimisto presenterade för kommunen klargörandet av vatten- och avloppsfrågor i etapper. Enligt programmet ska i den första fasen vattenkvaliteten på alternativa vattenintagsplatser undersökas med hjälp av vattenanalys. Vattnets kvalitet och kvantitet lämnades in för undersökning på följande platser:

•  Sjön Immalanjärvi
•  Pyhälampi
•  Saimaa
•  Källan till Korvenkanna

Enligt Ingenjörskontorets uppfattning ansågs Vuoksis vatten vara oanvändbart och smutsigt för storindustri.

Enligt General Engineering Office är det kanske inte möjligt att rengöra Vuoksis vatten ens med kemiska metoder. Dessutom trodde man att nedkylningen av Vuoksis vatten skulle göra det svårt att ta vatten.

I den andra fasen av programmet undersöktes vattentillräckligheten för olika vattenintagsalternativ.

I den tredje fasen av programmet, baserat på resultaten från de tidigare faserna, definierades Imatra kommuns vattenintagsplatser och en allmän vattenförsörjningsplan upprättades. Utarbetandet av översiktsplanen ansågs kräva fullföljande av översiktsplanen. Likaså ansågs det möjligt att ge den slutliga planen för vattenförsörjningen först efter det att översiktsplanen färdigställts.

Allmänna ingenjörskontorets program tillfredsställde kommunfullmäktige och programmet godkändes. I augusti 1949 överlämnade General Engineering Office översiktsplanen för Imatras vattenförsörjningssystem till kommunen. Denna plan inkluderade två alternativ och deras ungefärliga kostnadsuppskattningar. I november samma år kompletterade Ingenjörskontoret översiktsplanen med ett tredje alternativ.

Översiktsplan över vattenförsörjningssystemet i Imatra township

Antaganden som används i planen

I VA-verkets planer bedömdes först områdets vattenbehov. Det berodde återigen på befolkningen i området och dess tillväxt. I Imatras översiktsplan användes antalet som underlag för uppskattning av antalet invånare, vilket erhölls utifrån de befolkningsprognoser i översiktsplanen som upprättats av Alvar Aalto och Allmänna Ingenjörskontorets egna uppskattningar. Alvar Aalto beräknar att 114 200 invånare kommer att komma till Imatra. Uppskattningen av General Engineering Office var 60 000 personer, vilket antal måste nås 1978. Ingenjörskontorets prognos erhölls genom att jämföra befolkningstillväxten i Kuopio, Uleåborg, Vasa, Tammerfors, Åbo och Viborg. Alvar Aaltos beräknade befolkningstal för underavdelningarna ändrades för att motsvara Allmänna Ingenjörskontorets befolkningsprognos.

I VA-anläggningarnas översiktsplaner gjordes dimensioneringen av anläggningarna vanligen för dubbelt så många invånare jämfört med tidpunkten för planeringen. Imatras plan upprättades för 2.24 gånger antalet invånare.

I planens alternativ A och B antogs vattenanskaffning ske från källorna Korvenkanna (Naatus) och Mellonmäki samt sjön Immalanjärvi. I planen presenterades dock en reservation för användningen av vattnet i sjön Immalan; man ansåg att om man kunde hitta användbart grundvatten någonstans skulle användningen av vatten från sjön Immalanjärvi överges.

Alternativ C använde samma befolknings- och vattenförbrukningsprognoser som de tidigare alternativen. Grunden för alternativet var strävan att göra Imatras framtida vattenförsörjningsanläggning så tydlig och lättskött som möjligt. I alternativ C koncentrerades vattenintaget från sjön Immalanjärvi. Centraliseringen motiverades av följande punkter:

•  centraliserat vattenintag minimerar behandlingskostnaderna
•  Imatra hade relativt lite grundvatten (endast 30 % av det antagna behovet)
•  en del av grundvattnet skulle också behöva renas
•  I alla fall skulle Immalanjärvi vattenreningsverk behöva byggas och att bygga ut det till att täcka hela vattenintaget kräver inte särskilt stora merkostnader och
•  vatten som tas från ett ställe förenklar användningen av växten

Etablering av vattenförsörjningssystemet i Imatra township

Den 24.11.1949 november 24 hade Immala stadsfullmäktige samlats till stadsfullmäktiges möte. Eftersom Imatra kommun var ung fanns det tillräckligt med långtgående frågor att avgöra vid varje fullmäktigemöte. Ändå var punkt nr 22 på dagordningen för mötet den XNUMX november, med titeln byggandet av en vattenförsörjningsanläggning, i en klass för sig vad gäller betydelse och kostnad.

Vid det sammanträde som hölls den 9.11.1949 november XNUMX hade byggnadsnämnden diskuterat de av allmänna ingenjörskontoret framlagda alternativen angående byggandet av vattenverket. Byggnadsnämnden ansåg enhälligt planens alternativ C vara det bästa. Styrelsen ansåg att de positiva aspekterna av alternativ C var dess tydlighet och säkerheten i vattenförsörjningen. Alternativ C var också lätt att utöka när behovet växte.

Kommerskollegium behandlade byggandet av vattenledningssystemet den 14.11.1949 november XNUMX. Kommerskollegium hade bett en opartisk sakkunnig om yttrande över Allmänna ingenjörskontorets plan. Utlåtandet begärdes av Helsingfors stadsingenjör Akseli Linnavuori, som ansågs representera en tillräckligt hög kompetensnivå. Stadsingenjör Linnavuori gick igenom alla tre alternativ som Generalingenjörskontoret gav i sitt uttalande. Till förmån för alternativen A och B beräknade Linnavuori sin driftsäkerhet, för om en anläggning skulle fungera skulle de andra kunna ta hand om vattendistributionen. Men enligt Linnavuoris uppfattning minskade betydelsen av detta faktum av den ringa andelen grundvatten i den totala vattenförsörjningen.

Å andra sidan fann Linnavuori flera positiva aspekter av alternativ C. Han ansåg det viktigt att vattnet i sjön Immalanjärvi inte behövde renas kemiskt och att vattnet i sjön Immalanjärvi i övrigt var mycket användbart för den industriellt mäktiga Imatras behov. Stadsingenjör Linnavuori ansåg att den enda nackdelen med alternativ C var de höga kostnaderna i början, som naturligtvis skulle plana ut med tiden. Enligt ingenjör Linnavuori var alternativ C som presenterades av General Engineering Office det mest lämpliga för Imatras vattenförsörjningsanläggning. Handelsstyrelsen beslutade enhälligt att vattenförsörjningssystemet i Imatra township kommer att byggas i enlighet med alternativ C som presenterats av General Engineering Office.

Vattenintag

Immalanjärvi vattenintag

Man hade beslutat att bygga vattenintaget för staden Imatra med utgångspunkt från vattnet från sjön Immalanjärvi. Renheten i sjöns vatten har länge varit känd för lokalbefolkningen. Laboratoriestudier av vattenkvaliteten i sjön Immalan genomfördes också i slutet av 1940-talet. I alla studier har vattnet visat sig vara av hög kvalitet.

Den faktor som hindrat användningen av dricksvatten i sjön Immalan har varit den tillfälliga grumlingen av vattnet. Ansträngningar har gjorts för att minska problemet genom att utöka intaget av råvatten så långt från stranden som möjligt. Tillfälliga smakstörningar orsakade av alger har ibland förekommit i sjön Immalanjärvi.

Placeringen av Immalas vattenintag har påverkats av många faktorer. Vattenintaget var placerat på den mest fördelaktiga platsen i förhållande till de planerade vattentankarna, så längden på tillförselledningen minimerades.

Allmänna ingenjörskontoret påbörjade byggarbetet av vattenintaget den 29.3.1950 mars XNUMX. Enligt en artikel i Ylä-Vuoksa i maj fanns det en dike vid Vuoksenniska skolans strand vid den tiden för vattenintag. Paavo Aromaa var byggmästare som ansvarade för vattenintagsplatsen och Keijo Suomi var arbetsledare för staden.

Imatra kommuns vattenverk startade vattendistribution den 1.1.1952 januari 350. Immalanjärvi vattentäkt sköttes av Immala el. I början var den dagliga användningstiden för vattenintaget ganska kort. Endast ca 3 mXNUMX/dag vatten pumpades.

Efter att butiken börjat ta hand om vattenintaget togs den i drift som bisyssla. Med den ständiga ökningen av vattenförbrukningen inrättades i oktober 1952 ställningen som maskinoperatör för vattenförsörjningsverket. Taisto Matilainen, som skötte rekryteringen sida vid sida, valdes till tjänsten. Han och hans familj flyttade till en lägenhet i vattenintagsbyggnaden.

Tillbyggnader före 1970-talet

Efter färdigställandet av vattenförsörjningsanläggningen påbörjades ett intensivt byggande av distributionsnätet. En ny linje byggdes och nya konsumenter anslöt sig till nätverket. I slutet av 1956 var den dagliga pumptiden för vattenintaget 10-12 timmar. Man beslutade att öka kapaciteten på vattenintaget. Utifrån den plan som Allmänna Ingenjörskontoret tagit fram, installerades nya råvatten- och renvattenpumpar samt nya mätare vid vattenintaget. Arbetet beställdes av Allmänna Ingenjörskontoret i slutet av 1957 och början av 1958. Samtidigt byggde kommunen två nya filterbassänger på egen hand. Dessa utbyggnader var praktiskt taget driftsättningen av vattenintagsanläggningarna som slutfördes 1952.

Under 1965 påbörjades även projekteringen av tilläggsbyggnaden för vattenintaget, vilket gjordes av Vesi Hydro Oy. Maskininstallationen enligt planen beställdes av Vesikemia Oy, som lämnade det billigaste anbudet i anbudet. De övriga byggarbetena gjordes av kommunens byggavdelning. Acceptansinspektionen av annexet till Vedenottamo hölls i december 1966. Volymen på annexet var 570 m3. Denna vattenintagsutbyggnad kännetecknades, liksom alla andra vattentäktsrenoveringar, av att arbetet måste utföras utan att avbryta det normala vattenintaget.

Förlängningar efter 1970

År 1971 gav staden Vesi-Hydro Oy i uppdrag att utforma planerna för att förnya sugröret i trä till vattenintaget. I oktober samma år beslutades att ge förnyelsearbetet till Oy Vesto, som lämnade det lägsta budet i kontraktstävlingen. Intagsbesiktningen hölls den 17.5.1972 maj XNUMX.

I januari 1973 beordrade staden återigen planer på ytterligare utbyggnad av vattenintaget. Planerna beställdes från Vesi-Hydro Oy. Denna gång omfattade utbyggnaden en ny 1000 m3 rentvattentank och själva utbyggnaden av reningsverksdelen. I den planerade nya delen på cirka 85 m2 och 700 m3 i volym fanns plats för två nya flerskiktsfilter. Stadens byggnadsavdelning gjorde byggnadsarbetet under ledning av byggmästare Villanen, VVS-arbetet gjordes av vattenbolaget självt och elarbetet fick Immala Sähkö som entreprenör. Instrumentarbetet för den nya utrustningen förblev ansvaret för leverantörerna av utrustningen. Utbyggnadsarbetet startade i november 1973, det var i åslyftskedet i mars 1974 och utbyggnaden avslutades i september 1974. Efter utbyggnaderna 1973-1974 ökade vattenintagets vattenintagskapacitet från tidigare 12.000 18.000 l. /min till XNUMX XNUMX l/min.

I början av 1976 beställde stadens tekniska styrelse en plan av Vesi-Hydro Oy för att omorganisera driften av vattentäkten. Sammantaget ville man förnya vattenintaget på ett sådant sätt att det skulle gå att använda det i ett skift. Implementeringen sköts dock upp.

I slutet av 1977 installerades nya magnetiska vattenflödesmätare vid vattenintaget för att ersätta de gamla, felaktiga mätarna.

I februari 1979 listade tekniska nämnden arbetet med omorganisationsplanen för vattenintaget:

•  förnya det kemiska systemet
•  anläggningsautomation
•  förbättra luftkonditionering och belysning
•  ordna elvärme
•  rumsarrangemang

Provdriften av det totalrenoverade vattenintaget påbörjades i början av oktober 1979. Slutbesiktning av vattenintaget hölls den 26.10.1979 oktober XNUMX, varefter vattenintaget kunde användas i ett skift.

Renovering på 1980-talet

Information från broschyren om renovering av Immala vattenverk.

Immala vattenverk - partiell övergång till grundvattenanvändning

Allmän

Under hela stadens historia har vattenproduktionen baserats på ytvattnet i sjön Immalan, belägen i den västra delen av staden. Sjöns råvatten är av god kvalitet. Detta beror på att en betydande del av sjöns vattenbalans sipprar ut som grundvatten från Salpauselkä ås. Miljöfaktorer har dock ökat sjöns näringsbelastning och orsakat övergödning typisk för en klarvattensjö på sommaren och t.ex. förekomst av alger. I vattenverkets vattenförsörjning har detta orsakat enstaka lukt- och smakproblem under sommaren, vilket har ökat av stigande ytvattentemperatur. Det har inte varit möjligt att eliminera de problem som uppstått med enbart sandfiltrering/desinfektionsprocessen.

Renovering av vattenverket

Målet med renoveringen av vattenverket i staden Imatra var att säkra tillgången på råvatten av god kvalitet och att eliminera den obehagliga lukten och smaken av vattnet som hade stört konsumenterna.

För att förverkliga dessa mål valdes en lösning där ytvattenrening förbättras och även grundvatten används. Den förstärkta reningen av ytvatten är klassificerad för 13 000 m3/d och tillståndsvillkoret för grundvattentäkt är 5 000 m3/d. Hiekkoinlahtis grundvattenintag ligger ca 3,6 km från vattenledningen från vattenverket, där allt vatten renas och pumpas in i nätet. Genom att välja blandningsförhållande mellan ytvatten och grundvatten kan t.ex. svårigheter orsakade av den varma perioden.

Renoveringen av vattenverket omfattade utbyggnad av anläggningen, strukturell renovering, förnyelse av produktionsprocessen, grundvattenutvinning och överföringsvattenledning. De totala kostnaderna för projektet var cirka 14,3 miljoner mark. Projektgenomförandeperioden var 1992-1993.

Efter renoveringen har driften av anläggningen blivit jämnare, tryckstötarna i vattenledningsnätet har också försvunnit samtidigt som pumptrycket har minskat med ca 15 %. därför har belastningen på vattenförsörjningsnätet minskat i detta avseende, vilket återspeglas i en betydande minskning av avbrott i vattenförsörjningen.

Råvattenintag

Både grundvatten från Hiekkoinlahti och ytvatten av god kvalitet från sjön Immala kan tas till Immalas vattenverk.

Det finns fem grundvattenbrunnar i Hiekkoinlahti, från vilka 350 m3/h vatten kan tas åt gången. Vattnet är av god kvalitet och kräver ingen annan behandling än att justera pH-värdet för att minska nätkorrosion.

För närvarande (år 2003) tas ca 65 % av vattnet från Hiekkoilahtis grundvatten och resterande ca 35 % tas från Immalanjärvi. Ozonering, nederbörd med filter och efterkemisk rening har valts ut för ytvattenrening.

Vattenreningsprocessen finns i sin helhet på vattenstationens hemsida.

Lager och distribution

Det behandlade vattnet kan delvis lagras i anläggningens renvattentank som har en volym på 1 200 m3. Vatten från poolen pumpas in i två separata distributionskretsar; Tuulikallio vattentornsområde och Kurkvuori vattentornsområde. Vattentornens volymer är 5 200 m3 och 600 m3. Med den tillgängliga lagringsvolymen, t.ex. vattenförbrukningsfluktuationer så att bearbetningskapaciteten inte behöver ändras särskilt ofta.

Automatisering

Processen är automatiserad så att en person kan köra den via dator och bildskärm. Under natten kan anläggningen också lämnas i drift helt automatiskt. Vid eventuella störningar ringer datorn automatiskt larmoperatörens larmenhet.

Pumpkontroll sköts av ett beräkningsprogram som även tar hänsyn till beräknad framtida förbrukning och fyllnadsgraden i vattentornen och magasinsbassängen.