Blogg: Boktips om de bortglömda i hyllan

Vår kund ville ha tips om nolllån, det vill säga böcker som inte har lånats ut på många år eller någonsin. I det här blogginlägget har jag sommaren till ära valt ut några exempel på böcker som publicerats under detta decennium som aldrig har lånats från Imatras huvudbibliotek. Jag betonar att det inte handlar om dåliga böcker. Det handlar om böcker som av en eller annan anledning har hamnat i skuggan av andra böcker.

Den legendariske Edgar Rice Burroughs fantasyäventyr "People Forgotten by Time" är helt bortglömd av folk. Ingen har lånat den, trots att den stått i vår hylla i två år. Kanske är boken i fel avdelning, kanske borde den vara med Tarzans i barnavdelningen. Men nuförtiden är det bara vuxna som blöder sina barndomsminnen som vet hur man citerar Tarzans. 

Seriealbumet "Humala" av Petteri Tikkanen, känd som musiker som heter Black Peider, har också legat oläst på våra hyllor i snart ett år till. Tikkanens teckningsstil är tydlig, vilket gör att den även passar en representant för Asterix- och Kalle Anka-generationen som jag. Jag undrar varför jag inte har lånat den här boken själv. Jag ska göra det nu.  

En stor del av nollräntelånen är dikter. Poesiböcker är ofta några tiotals sidor långa, så det är svårt att hitta dem i hyllan. Jag valde Tapani Kinnusens diktsamling 2020 "Maitoa ja alkoholia" från listan tack vare namnet lånat från Dr. Feelgood, och boken visade sig vara rent ut sagt lysande. Precis efter min smak, skriven med en medelålders musikgrävares primitiva och förstående tillvägagångssätt, nästan klarspråkig samtida poesi. Det är tråkigt och pinsamt att jag fick reda på detta först nu.

Varför lånas inte dessa böcker? Är bibliotekarien som gör förvärven oprofessionellt, vet han inte vad folket i Imatra vill läsa? Finns det problem med bibliotekariernas eller förlagets marknadsföringsförmåga? Det finns säkert många anledningar, ibland finns anledningen såklart också i själva boken. 

Böckers livscykel är kort nuförtiden. Det kommer att finnas ett stort antal omedelbara träffar - de kommer att ha köer på hundratals reservationer, och efter två år kommer ingen att läsa dem längre. En bok som har fått hundratals citat är på väg att hittas på nolllånelistan, och en desperat bibliotekarie måste komma på vad han ska göra med den.

Det ges ut ett enormt antal böcker, men bara en liten del av dem får mediebevakning och i den mån försäljning och citat. Framför allt tycker alltför många lokaltidningar att kulturen inte säljer: en nyhet om en kälke stulen från Virasoja får fler klick än bokrecensioner. Det har kommit till detta eftersom vi konsumenter har lärts eller tvingats acceptera klickjournalistik.  

Inköp av böcker till bibliotek sker för närvarande direkt via databasen. Vi ser inte böckerna själva utan förlitar oss på informationen från förlaget. Situationen skulle vara annorlunda om vi på gammalt sätt kunde göra inköp direkt från lokala bokhandlare, baserat på de böcker vi ser och bläddrar i. Att köpa just dikter är svårt för mig, så det skulle vara lättare att se en fysisk bok.

En del av de verk som finns kvar på nolllån har förvärvats med det inköpsstöd som undervisnings- och kulturministeriet ger biblioteken. Dess syfte är att stödja inhemsk kvalitetslitteratur med låg upplaga. Låg upplaga innebär också låga lånevolymer. Ändå är köpstöd ett utmärkt sätt att arbeta för författare, förläggare och vissa bibliotek. Ibland, när du bläddrar i köpsupportlistorna, måste du komma ihåg att definitionen av kvalitetslitteratur är ganska vag. 

Självklart tar jag en del av nolllånen på egen hand. Även om jag försöker vara rättvis när jag köper böcker visar sig mina egna intressen ibland i urvalet, mest när det gäller små och egenutgivna böcker. Om ämnet för en bok utgiven av ett litet förlag utan kommersiell potential till exempel är en trött medelålders man och samlar på ljudskivor, kommer jag med stor sannolikhet att slösa tjugo Imatra-skattebetalares pengar på det. Biblioteket ska även erbjuda material för trötta medelålders män. 

Burroughs "People Forgotten by Time", Tikkanens "Humala" och Kinnusens diktsamling "Maitoa ja alkoholia" är inga dåliga böcker. Kunderna har helt enkelt inte hittat dem, och vi bibliotekarier kan delvis skylla oss själva för det. I nästa veckas utvecklingssamtal lovar jag min handledare att jag i framtiden bättre ska lyfta fram den här typen av kvalitetsböcker som legat i dunkel i våra utställningar och tips. Jag tror att jag lovade det i vår tidigare utvecklingsdiskussion...

mika kahkonenimatra.fi (mika[dot]kahkonen[at]imatra[dot]fi)
Tel: 020 617