Boktips inför hösten, del 2

Denna mörka och blåsiga säsong som har börjat, en varm för sin tid, kräver läsning för att muntra upp den. Hygge är på modet nu för tiden, för en gångs skull är jag på toppen av en modevåg. Jag har trots allt hyggat hela mitt liv, jag föredrar att göra ingenting på fritiden. Att läsa är det bästa man kan göra, för det slappnar av och gör dig samtidigt klokare.

Att läsa är inte alltid lätt nuförtiden, eftersom det är svårt att koncentrera sig inför en ständig flod av information och underhållning. Det är därför man ibland måste lära sig läsa igen. Vesa Sissättö har skrivit en bok i ämnet, The Power of Reading - Lugna ditt sinne och förbättra din koncentration. Även om namnet på boken är skrämmande lärorikt, är boken lättläst och uppmuntrande. En person som läser är borta från illdåd, sammanfattar Sisättö sin avhandling.

Eppu Nuotions godmodiga roman Maggie och jag är en bok om livet, vänskapen, äktenskapets upp- och nedgångar och snösladd vardag. Och om att läsa. Boken färdas i två tidslinjer och huvudpersonen Hannas liv, som lever i nuet, kretsar kring Venny Soldan-Brofeldt och hennes vän Maggie Gripenberg.

Panu Rajala är lite lik Matti Mäkelä, så kanske ingen lätt person för de närmaste. Han skriver dock vackert, liksom Mäkeläk. Rajalas senaste verk är dagboken Karanteeni – herrelösa tankar från coronaveckorna. Det är bra att våren detta historiska år också dokumenteras på detta sätt.

Kari Hotakainen är en svår författare för mig, bara ungefär var tredje eller fjärde av hans böcker har inspirerat mig. Den nyaste boken, Tarina, tillhör lättläst, det är en saga för vuxna. En rolig, men ganska skrämmande saga om tömningen av landsbygden, urbanisering och ojämlikhet.

Tommi Liimatta har skrivit sin biografi i dagböcker och andra texter sedan han var liten, den tredje delen av den, Rollo, har nu kommit ut som bok. Rollo börjar från 1990 och Liimata flyttar till Rovaniemi. Jag har inte kunnat läsa de tidigare Jeppis-delarna i serien, eftersom de minst intressanta delarna av biografierna är barndomsbeskrivningarna. Liimatas liv blev intressant för mig först vid denna tidpunkt, när hans framtida band Absoluttinnen Nollapiste sakta började ta form. Liimatta har dokumenterat sitt liv korrekt. Kanske till och med lite skrämmande exakt.

För älskare av polisromaner rekommenderar jag Kale Puontis bok Manni. Puonti har arbetat inom Helsingfors kriminalpolis i decennier och vet vad han ska skriva om. Beskrivningen av polisarbetet verkar alltså trovärdig utifrån målningen, en åldrande överkonstapels kamp i byråkratin hos tjänstemän som inte känner till saken berättas med en djup erfarenhetsröst i bröstet. Manni är ett bra komplement till den långa listan av tydliga inhemska polisromaner.

Den nya romanen Be cool av författarkollektivet Vilu Varento är rolig och spännande, enligt författarna själva, en bok som riktar sig speciellt till pojkar vars tema är skam. Skam, pinsamma situationer. De som gnager i sinnet även efter år och decennier. Pinsamma situationer ska dock inte skämmas, för boken visar att skam kan vara en superkraft.

Ja, med dessa böcker kan du redan nu läsa lite om inkognitotiden. Jag personligen gillar hösten, ju mörkare desto bättre. När vinden ylar och regnet slår mot plåttaket kan jag med gott samvete krypa ihop mig under filten och läsa en bra bok, utan att gräsklippningen och det olösta husreparationsarbetet tynger mig.

mika kahkonenimatra.fi (mika[dot]kahkonen[at]imatra[dot]fi)
Tel: 020 617