Blogg: Delaktighet stärker förtroendet – ömsesidigt

De senaste åren har kommuner och statsförvaltningen funderat mycket på hur man kan öka människors intresse för att lösa gemensamma frågor och ta ansvar för dem. Det har väckts oro för sjunkande röstprocent och å ena sidan för grupper av människor som känner sig inkompetenta.

Opartiskhet har uppfattats som ett hot mot samhällsordningen, det officiella beslutsfattandets legitimitet och välmåendet för dem som känner sig inkompetenta.

En välskött inkluderingspolitik å andra sidan menas stärka samhället och göra det lättare för kommunerna att sköta sina skyldigheter.

Staden Imatra gjorde också sitt första deltagandeprogram 2016. Och den 14.1.2019 januari 2019 godkände stadsstyrelsen följande program: "Delta och påverka programmet 2021 – XNUMX".

Deltagande är verkligen något som alla stödjer. Den praktiska implementeringen är dock inte så lätt som man först kan tro. Deltagande kan betyda olika saker beroende på vem som tillfrågas. 

I grova drag förväntar sig beslutsfattare och högre tjänstemän att människor känner att deras hemstad är deras egen så att de tar hand om sitt eget välmående och å andra sidan också sitt närsamhälles välmående. Ur stadsbors synvinkel är delaktighet oftare att stadens beslut alltid ska kunna påverkas hela tiden och all information ska vara öppet tillgänglig utan separat begäran.

Lyckligtvis står dessa synpunkter inte emot varandra. Jag tror att ju bättre informationsflöden och ju mer medborgarna känner att de kan påverka saker, desto bättre engagerar de sig i staden och är redo att göra en insats för det gemensamma bästa.

Bollen ligger i första hand i beslutsfattarnas händer, som ställs inför val. Vågar jag ta risken att det inte går som planerat? Blir det bara rörigt om åsikter ställs om varje fråga? Har medborgarna tillräckligt med information för att besluta om gemensamma frågor? Förverkligandet av inkludering kräver mod att interagera och lita på människor.

Att öka inkluderingen kräver inga spektakulära åtgärder. Medborgerliga evenemang är roliga, men de ökar inte deltagandet särskilt mycket om beslutsfattaren är utom räckhåll när det blir tufft, eller informationen tas i pant. Beredskap för delaktighet mäts alltså i vardagen.

Inklusionsprogrammet för staden Imatra verkar kanske inte det mest ambitiösa, men det har gjorts på ett praktiskt sätt, så att staden verkligen kan förbinda sig till sina mål. 

Till exempel behöver en bra informationsinkludering arbetas fram. Att bara publicera dagordningen eller protokollet från mötet inom den tid som krävs enligt lag orsakar inte mycket problem. Å andra sidan kräver det ansträngning att organisera en diskussionsevent eller mönstervandring mitt i ett hektiskt förberedelseschema. Och om beslutsfattarens sannolika belöning för evenemanget är nederlaget för hans egna visioner, måste det finnas ett genuint intresse för dialog bakom insatsen. Även den mest cyniska observatören måste erkänna det.

Om inkluderingsprogrammet genomförs som planerat kan vi Imatrabor vara ganska nöjda. I vår hemstad överskrids lagstiftningens krav när det gäller implementering av inkludering, även i ett av världens mest demokratiska länder. 

Heikki Laine

Kommunikationsspecialist

staden Imatra